Äldreomsorgen           

    - i politiken            

     kommenterad av               

         Berthel Nordström    

    berthel@chello.se

 

   om en

NATIONELL SAMLING FÖR

   ÄLDREOMSORGENS REORGANISATION

bild 001

 

Aktuellt
Tidigare brev
* Mikael Sjöberg, SoS 05-09-24
* Maria Larsson (kd) 05-10-19
* Barbro Westerholm (fp)- 05-10-28
* Ylva Johansson (s) - 05-10-30
* Pär Nuder (s) - 05-10-31
* Ylva Johansson(s) - 05-11-01
* Ylva Johansson 05-11-07
* Göran Jonsson 05-11-13
* Lars Leijonborg - 05-11-15
* Alf Svensson - 05-11-18
* Chris Heister - 05-11-23
* Mats Odell - 05-11-25
* Björn von Sydow - 05-11-26
* Stefan Ackerby - 05-12-10
* Ylva Johansson - 05-12-18
* Ylva Johansson 2005-12-20
* Pär Nuder 2005-12-27
* Mikael Sjöberg 2006-01-01
* Maud Olofsson 2006-01-05
* Pär Nuder - 2006-01-10
* Ann Lindgren - 2006-01-26
* Alf Svensson - 2006-01-29
* Maud Olofsson 2006-02-03
* Ylva Johansson 2006-02-07
* Mikael Sjöberg - Arbetslivsinstitutet 2006-02-09
* Per Rosengren (v) 2006-02-13
* Jan Edling, LO - 2006-02-20
* Janne Rudén, Seko 2006-02-28
* Camilla Sköld Jansson - Riksdagen 2006-03-04
* Göran Persson - 2006-03-10
* Stefan Saläng (fp) 2006-03-21
* Inger Davidson - 2006-04-11
* Ylva Johansson 2006-04-20
* Fredrik Reinfeldt 2006-04-24
* Maria Larsson 2006-05-03
* Pär Nuder - 2006-05-09
* Överläk. Carsten Rose - Lunds universitet
* Ulrikaupproret
* Inger Davidson - 2006-06-11
* Kenneth Johansson(c) 2006-06-15
* Lennart Levi 2006-06-21
* Göran Persson - 2006-06-29
* Christina Juttterström 2006-07-02
* Göran Hägglund 2006-07-04
* Maria Larsson 2006-07-14
* Barbro Westerholm 2006-07-28
* Pär Nuder 2006-08-10
* Ann Lindgren 2006-08-17
* Ylva Johansson 2006-08-21
* Vanja Lundby Wedin
* Fredrik Reinfeldt
* Göran Persson
* Till väljarna
* Maria Larsson 2006-09-18
* Ann Lindgren - 2006-09-25
* Erik Langby - 2006-11-05
* Birgitta Rydberg 2006-11-11
* Lars Leijonborg 2006-11-16
* Anders Borg - 2006-11-21
* Jan Nygren 2006-11-26
* Göran Hägglund - 2006-12-01
* Ylva Johansson - 2006-12-07
* Maria Larsson 2006-12-12
Sven Otto Littorin - 2007-01-02
* Mona Sahlin - 2007-01-20
* Lars Leijonborg - 2007-01-30
* Björn von Sydow 2007-02-17
* Maria Larsson 2007-04-13
* Lars Leijonborg - 2007-04-21
* Ylva Sandström 2007-04-23
* Göran Hägglund - 2006-04-26
* Per Landgren - 2007-04-29
* Cristina Husmark Pehrsson
* Anders Borg - 2007-05-14
* Cristina Husmark Pehrsson - 2007-05-27
* Lars Gustafsson - 2007-05-30
* Fredrik Reinfeldt - 2007-09-01
* Ledamöter av Sveriges Riksdag
* Lars Gustafsson, Riksdagen 2007-09-24
* Anders Borg - 2007-09-28
Till riksdagens ledamöter 2007-10-07
* Maria Larsson - 2007-10-12
* Sofia Johansson 2007-10-18
* Göran Hägglund 2007-11-09
* Göran Hägglund - 2007-11-15
* Cristina Husmark Pehrsson 2007-11-30
* Fredrik Reinfeldt - 2007-12-06
* Cristina Husmark Pehrsson - 2007-12-15
* Göran Hägglund 2008-01-02
* Anders Borg - 2008-01-20
* Maud Olofsson - 2008-02-04
* Riksdagens ledamöter 2008-02-20
* Cristina Husmark Pehrsson - 2008-02-25
* Fredrik Reinfeldt - 2008-02-28
* Per Schlingman - 2008-03-11
* Fredrik Reinfeldt - 2006-03-14
* Inger Davidson - 2008-04-13
* Thomas Östros - 2008-04-16
* Cecilia Widegren 2008-05-02
* Till 14 seniorriksdagsmän 2008-05-06
* Maria Rankka - Timbro 2008-05-15
* Fredrik Reinfeldt - 2008-05-31
* Anders Borg - 2008-06-11
* Anders Borg 2008-06-18
* Mona Sahlin 2008-06-25
* Göran Hägglund - 2008-07-01
* Jan Björklund - 08-07-11
* Fredrik Reinfeldt - 2008-08-02
* Anders Borg - 2008-08-10
* Göran Hägglund - 2008-08-13
* Ingvar Fridell - 2008-08-16
* Jan Björklund - 2008-08-21
* Christina Husmark Pehrsson - 2008-08-28
* Karin Hübinette 2008-09-8
* Anders Borg - 09-04-16
* Maria Rankka Timbro - 2009-04-24
* Cristina Husmark Pehrsson 2009-05-05
Gunnar Wetterberg - 2009-05-11
* Lennart Axelsson - 2009-05-15
* Curt Lindroth (M) - 2009-05-25
* KG Scherman + Talmannen 2009-06-03
* Karl Erik Olsson - SPF 2009-06-10
* Till besvikna pensionärer 2009-06-14
"Bromsen borde inte få reducera pensionerna 2009-08-16
Slopa 1,6 %-avdraget på ATP-baserade pensioner
* Den som vinner pensionärerna hjärtan kan också vinna valet
* Allianspartierna befäster sin ställningg som de värsta pensionärsmotståndarna
* DN:s Maria Crofts 2009-09-26
Pensionärernas krav inför valet - samma ekonomiska utveckling 2009-09-27
* Monas appell: Riv upp - gör om - gör rätt - 2009-09-27
"Bromsen" borde inte få reducera pensionerna
* Bo Könberg har helt rätt 2009-09-27
* Positivt - att Moderaterna nu vill bli ett parti för hela folket
* Karl Erik Olsson - SPF 2009-10-02
* Med 100 kr per månad vinner inte Monas lag ...
* Förvirrande siffror i pensionsdebatten - Skärp er !
Vem kan förklara med 1,6 %-avdraget?
Carl B. Hamilton (fp) vill inte bli medlem i SPF
Hur finansieras slopandet av ATP-pensionärernas 1,6 %-avdrag?
Vem är värst på att svika pensionärer?
Ansvarsfullt - modigt - långsiktigt rättvist - av Mona
Samma skatt för pensionärer - är sist och slutligen
Sanningen om pensionerna - 2009-11-20
Några reflektioner kring skattedebatten i Kunskapskanalen
Motrefleksion om Skattedebatten
Håller pensionssystemet i framtiden?
Ett Gott Nytt och Rättvisare Pensionärsår 2010
Öppet brev till riksrevisorn Lindström
Pensioner är inte bidrag ...
Hur vågar Maud Olofsson?
Öppet brev till JP Anders Linder Sv.D
Är Monas väska viktigare fråga för SvD än pensionärernas rätt
Göran Hägglund - Det räcker inte
2010 års pensioner sänks med 3 %
Maud Olofsson - sist på tåget
(kd) - ett parti för pensionärer
Vill Du ha 9 000 kr i nettopension efter skatt - eller 17 000
Bromsen fördelar pensionssystemets förluster orättvist!
Nu har pensionärern fått besked
Lita inte på vad politikerna säger -
Jag avstår hellre 300 kr per månad än
Så skönt det vore att slippa försvara
Arbetslinjens motto är bra -
Bud till pensionärer om skattesänkning är bra
* Våga Läsa - Bromsen är faktiskt
* Reinfeldt har både rätt och fel
* Pensionssystemet fram till nästa istid
Global Forum - Varför högre skatt på pensionärer
Lönesänkarna
SVT-programmet Lönesänkarna -sammandrag
Om Nationell samling och initiativtagaren
Våga veta
Kalkyl
Finansiering
Pensioner
Bostadstillägg
Hoten mot äldreomsorgen
Fakta om äldre
Politikersveket mot pensionärerna
Länkar

 

 

 

 

Image0001

 

 

 

 

 

REDAKTION

 

Äldreomsorgen i politiken

Berthel Nordström - Landåvägen 12

Nacka

131 49

 

 

 

 

 

                                                                           

 

Vad är sanningen om pensionerna?

Ett samtal mellan Gunnar Wetterberg, SACO:s samhällspolitiske chef

                        och Berthel Nordström.

– som om det nu bara fanns en sanning. Ändå är det berikande att utbyta tankar - och visst kan det göra att problem kan ses ur nya synvinklar.

 

I samtalet, som ägde rum fredagen den 13:e,  skulle egentligen också pensionschefen i Försäkringskassan Ole Settergren ha deltagit. Att han inte dök upp berodde på – som vi senare fick veta - att Försäkringskassans pensionsavdelning just den dagen flyttade till den nya Pensionsmyndighetens lokaler. Av den anledningen kom Ole inte åt sin elektroniska kalender på hela dagen – så frånvaron berodde inte på någon vidskepelse. 

 

Jan Arleij, journalist och samtalsledare, som bjudit in oss till Veteranens redaktion serverade kaffe och vetebulle - och så började vi utan Ole. Visst kändes det stimulerande att få samtala med Gunnar – som har så stor erfarenhet inom hela det samhällspolitiska området och - ett så betydande författarskap om Sveriges historia i bagaget. Gunnar framhöll inledningsvis just en historikers sätt att bedöma uttalanden från olika personer – man måste alltid beakta om inlägget gjorts i egen sak eller inte. Visst – så sant – som det var sagt.

 

Veteranens avsikt med rundabordssamtalet var att få fram synpunkter på om det nya pensionssystemet borde revideras. Den frågan har tagits upp från olika håll i den nu pågående pensionsdebatten. Egentligen skulle Berthel hellre vilja diskutera pensions-frågor som är aktuella för de som nu är medlemmar i pensionärsorganisationerna – speciellt de som rör de ATP-baserade pensionerna i systemet – och särskilt de som handlar om 70+-pensionärerna. Under det 1,5 timmars långa samtalet diskuterades såväl diskrimineringen av ATP-pensionärerna, som det nya pensionssystemets eventuella revidering, liksom vård- och omsorgsfrågor, samhällsekonomi i allmänhet och den politiska maktkampen inför valet. Här presenteras hur Berthel uppfattade samtalet och därtill har fogats 10 reflektioner, som han gjort i efterhand.

 

Jobbskatteavdraget kom först upp på tapeten. När avdraget infördes uppfattade Berthel det som både illa motiverat, orättvist och ineffektivt. Jobbskatteavdraget var det som fick honom att djupare sätta sig in i pensionsreglerna. I samband därmed insåg han hur illa de äldre blivit diskriminerade under de senaste 20 åren.

 

Alla pensionärsorganisationer har enhälligt krävt att pensionärerna skall ha samma skatteskalor som de som arbetar – pension är nämligen lön – som man tar ut vid ett senare tillfälle – då skall den naturligtvis inte beskattas högre än lönen. Avdraget kostar statskassan 75 miljarder per år.

 

Gunnar menar att också SACO är tveksamt till jobbskatteavdraget – men av annan orsak. Det är inte särskilt effektivt - för att få fler i arbete. Större effekt skulle uppnås om värnskatten togs bort. Den skatten betraktas av SACO som en skatt på utbildning.

Reflektion 1:

Värnskatten är 5 % på den del av inkomsten som överstiger

42 300/månad. Den betalas av 365 000 personer – 6 % av landets vuxna befolkning (många ingår i SACO: s led). Skatten tar inte in mer än

5 miljarder per år till statskassan.

 

Visst är det viktigt att så många som möjligt kommer i arbete. I låga inkomstlägen är skillnaden för liten mellan att gå på bidrag - och att arbeta. För att få fler i arbete borde insatserna sättas in där. Det är inte fel att sänka skatterna om man har råd – men skattesänkningarna bör vara lika stora vid lika inkomst både för dem som arbetar och har arbetat.

 

Gunnar ville ändå i visst avseende försvara jobbskatteavdraget - därför att de som arbetar faktiskt har en del merkostnader. Berthel replikerade - att det är sant – men så har jobbskatteavdraget inte motiverats av Alliansregeringen.

 

Reflektion 2:

En kostnadsersättning till alla som arbetar är logiskt - men  borde då utgå med samma belopp oberoende av inkomstens storlek -

– t.ex. för fackavgift  + 60 % av ett busskort = c:a 1 000 kr månad.

–        Det skulle kosta sammanlagt 54 miljarder.

Ett sådant avdrag kan pensionärerna inte kräva kompensation för.

–        Kvar av de 75 miljarderna återstår  21 miljarder.

(Den lösningen skulle också få fler att vilja vara med i a-kassan).

 

Den dolda skattesubvention, som utgår motsvarande pensionsavgiftens 7 % kostar statsmakten 84 miljarder per år och har samma karaktär som jobbskatteavdraget. Den riktas alltså till de yrkesverksamma utan bärande motivering. Gunnars kommentar var bara att avdraget var ett politiskt beslut (under den socialdemokratiska regeringen) för att tillmötesgå facken.

 

Reflektion 3:

RIV UPP – GÖR OM – GÖR RÄTT !

Jobbskatteavdraget                                                                           75 miljarder

Skattesubventionen för pensionsavgiften                                     84 miljarder

SUMMA – (yrkesverksamma får genomsnittligt f.n. en

                    skattesänkning på 2 940 kr/månad)                         159 miljarder

Avdrag för arbetskostnader enligt ovan                                        -54 miljarder

Resten till skattesänkningar enligt lika skatteskalor                  105 miljarder

Avgår skattesänkning till de yrkesverksamma = 85 %             -89 miljarder

Återstår skattesänkning till pensionärerna       = 15 %               16 miljarder

Genomsnittspensionär får då en skattesänkning på                   780 kr/mån.

Genomsnittl. yrkesverksam får: kostn.ersättn.1 000 kr/mån

                                                 : skattesänkn.         1 650 kr/mån  2 650 kr/mån.

     d.v.s. en sänkning mot nuvarande med 2 940-2 650 =          -290 kr/mån.

 

Tid fanns inte att under samtalets gång ta upp frågan om hur politikerna manipulerade med basbeloppen under 1990-talskrisen. Men det är viktigt att alla diskrimineringar som pensionärerna utsatts för under de senaste åren kommer upp på bordet. Under de svåra åren fick alla medborgare bidra. Senare har alla fått kompensation för de eftergifter som gjordes – utom pensionärerna. Försäkringskassan har tidigare på sin hemsida medgett att 2 % fortfarande återstår att ersätta. (Den uppgiften tycks nu ha försvunnit från hemsidan. Om Ole hade kommit till rundabordssamtalet hade Berthel gärna velat fråga honom om orsaken till det).

 

Reflektion 4:

Att kompensera de äldre skulle kosta 5,4 miljarder och ge en genomsnittspensionär

270 kr per månad.

Tillsammans med förslaget ovan skulle en genomsnittspensionär få

1 050 kr/månad extra genom Alliansens beslut.

DEN LÖSNINGEN – FÅR INTE FÄRRE I ARBETE

- GÖR ATT ALLIANSEN INTE KOMMER PÅ KANT MED 20 % AV VÄLJARNA  –

 – ÖKAR ALLIANSENS CHANS ATT FÅ REGERA OCKSÅ EFTER 2010.

 

Berthel framhöll att de politiska partierna bör ge alla medborgare lika rättigheter och inte gynna vissa befolkningsgrupper i syfte att därmed säkra ett bättre valresultat. Gunnar menade att så agerar inte svenska politiker. Men det är svårt att skipa rättvisa mellan generationerna – menade han.  Se t.ex. på hur 20-30-talisterna gynnades under 1960-70-talen av räntebidrag och inflationen som hjälpte dem att få villor och bostadsrätter skuldfria. Många äldre med låga inkomster har kapital i bostäder eller på banken.

 

Visst är det så – medgav Berthel. Det enda vi vet om garantipensionärerna med lägsta inkomst är att de nästan aldrig arbetat, betalt skatt eller pensionsavgift. Många kan ha varit sjuka eller handikappade och aldrig kunnat arbeta. De behöver verkligen samhällets stöd. Men många med låga inkomster har tidigare i livet blivit försörjda av män med hyggliga inkomster – och kan nu som änkor sitta i stora obelånade bostäder värda miljontals kronor och ha 100 000 kr på banken och ändå få fullt bostadstillägg. I tidigare utredning har Berthel visat att den som har 14 600 kr per månad har bara några 100-lappar mer att leva av än pensionären med lägsta garantipension och bostadstillägg.  Eftersom medelinkomsten för pensionärer är 13 000 kr per månad så är det mer än

800 000 pensionärer som hör till den gruppen.

 

Gunnar menade att det är en kraftig överdrift att säga att 800 000 hör till de sämst ställda om man tar hänsyn till det kapital många av dem har.  Berthel replikerade att han enbart talade om inkomsterna. Vem som har kapital vet ingen – eller hur stort det är.

 

Reflektion 5:

”De sämst ställda” är inte alltid de som har det sämst. En med dubbelt så stor pension som den med lägsta garantipension - men helt utan kapital - kan ha det sämre. Ändå värnar politiker och pensionsorganisationer om ”de sämst ställda” utan egentligen veta vilka de är.

Men det ger alltid bra publicitet att värna om de s.k. ”sämst ställda”.

 

Berthel fortsatte med att påvisa siffrorna om hur realinkomsterna ökat sedan 1994 – med 5 % för pensionärer – med 40 % för yrkesverksamma och – med 90 % för riksdagsmän. De talar sitt tydliga språk – om hur ojämnt inkomstökningarna fördelats i samhället under de senaste åren.

 

Gunnar instämde men tillfogade att utfallet av en årsserie kan bero på vilket år som tas som utgångspunkt. Berthel genmälde att året 1994 valdes just därför att det var det år, då det nya pensionssystemet beslöts – och året 2003 när det genomfördes. År 1994 var politikerna medvetna om att pensioner bör följa löneutvecklingen. Det hade man inte tidigare insett. Trots den vetskapen lät man under åren 1994-2003 pensionerna ligga stilla medan reallönerna ökade med 32 %.  Den klyfta som därigenom skapades mellan lönenivån och pensionsnivån är främsta orsaken till 70+pensionärernas stora eftersläp.

 

Reflektion 6:

Gunnar har rätt i att tiden var turbulent.  I början på 1980-talet sjönk reallönerna och i slutet rådde en febril aktivitet med höjda löner. I början på 1990-talet kom en kraftig nedgång. 1992 hade Sverige en ränta på 500 %. Genomsnittligt under hela perioden 1970-1993 höjdes reallönerna med 11 % och pensionerna låg stilla. I och med att kronans fasta värde övergavs sjönk inflationen kraftigt och den ekonomiska verksamheten kom igång – reallönerna höjdes - men egentligen först 1995.

 

Berthel tog upp frågan om det omotiverade 1,6 % -avdraget, som första året i det nya pensionssystemet – år 2004 – sänkte pensionen för en genomsnittspensionär med 208 kr per månad. Sänkningen det 17: e året – år 2021 - kommer att reducera samma ATP-baserade pension med 3000 kr/månad räknat från utgångspensionen.  Ingen vet hur han skall klara ett så högt avdrag. Gunnar sa att han inte hade satt sig in i frågan.

 

Några dagar tidigare hade Berthel diskuterat 1,6 % -avdraget med Ole Settergren. Ole ville inte acceptera ett slopande av avdraget för de ATP-baserade pensionerna. Däremot skulle han kunna förstå ett krav på att ATP-pensionärerna skulle få behålla sina gamla inflationssäkrade pensioner. Det resonemanget kunde Berthel å sin sida inte förstå - fasta pensioner i fast penningvärde - hur samhällsekonomin än utvecklar sig – det är inte hållbart. Det var ju en av anledningarna till att ATP-systemet sprack.

 

 

Reflektion 7:

Om Ole kommit till vårt rundabordssamtal hade Berthel gärna velat försöka övertyga  honom - genom att framföra följande:

 

De båda pensionsslagen – de ATP-baserade och de nya – ger pensioner på samma nivå. Så var det också tänkt i förarbetena. Båda skrivs upp med löneutvecklingen i samhället – och båda skrivs ned med 1,6 % varje år.

 

De nya pensionerna får dock ett förskott på 18 % som eliminerar verkningarna av 1,6 % -avdraget. Ett sådant förskott får inte till ATP-pensionärerna. Här ligger orättvisan. De båda grupperna behandlas olika.

 

1,6 % -avdraget på de gamla ATP-baserade pensionerna reducerar en genomsnittspension på 13 000 kr/månad under en 17-årsperiod med sammanlagt 350 000 kr. De ATP-baserade pensionerna reduceras sammanlagt med c: a 200 miljarder, som förstärker AP-fonderna. Det tillskottet upphör när ATP-pensionärerna avlider inom 17 år. Slopande av 1,6 %- avdraget skulle genomsnittligt höja pensionen med 1 700 kr/månad.

 

Ett slopande av 1,6 % -avdraget för de ATP-baserade pensionerna belastar inte statskassan direkt, men påverkar AP-fonderna, som bör tillföras motsvarande kapital.

 

Så kom vi in på överföringen av de 258 miljarderna från ATP-fonderna till statskassan.  Gunnar framhöll att Riksförsäkringsverket varnade för att överföringen skulle öka risken för att bromsen senare skulle slå till.

 

Berthel framhöll det orimliga i att politikerna först anslöt vissa s.k. ”fripassagerare” till ATP-systemet - som t.ex. förtidspensionärer, garantipensionärer, bostadstillägg m.fl. bidrag av social karaktär – utan att AP-fonderna kompenserades med motsvarande inkomster. Politikerna överförde senare dessa sociala åtaganden från pensionssystemet till statsbudgeten - där de hela tiden borde ha legat – och begärde 258 miljarder av AP-fonderna för övertagandet av betalningsansvaret. Den åtgärden måste betecknas som rent bedrägeri. Hur många av de nuvarande parlamentarikerna tycker att det var ett hedervärt beslut? Var fanns liberalerna och kristdemokraterna? Statsskulden har under åren minskat dramatiskt – bl.a. därför att denna suspekta åtgärd vidtogs. Det enda rätta borde vara att återföra beloppet – och anse att överföringen bara var ett tillfälligt lån.

 

Gunnar framhöll att mer angeläget än att öka pensionerna vore - att öka resurserna för den framtida äldreomsorgen.  De äldres antal kommer att öka kraftigt om 10-20 år. Han ser mycket allvarligt på detta. Kommuner och landsting har inga resurser och de överskott som skapas genom överbalanseringen i statsbudgeten på 2 % per år kommer inte att räcka. Men det tycks de flesta pensionärerna inte inse – menade han.

 

Berthel tillfogade att om 10 år har antalet pensionärer ökat med 500 000, varav

50 000 hör till de ”dyra” 80+-arna. Om 20 år har antalet som skall försörjas ökat med

900 000, varav 300 000 80+: are. De yrkesverksamma har bara ökat med 120 000.

 

Berthel berättade också om att Sven Johansson, f.d. landshövding och gammal SPF-medlem, var inne på samma linje. Han ställde frågan till SPF-representanter på en konferens: Hur skulle ni vilja disponera 25 miljarder – om Anders Borg helt oväntat skulle öppnade penningpungen – a) på bättre äldreomsorg eller – b) på höjda pensioner. 75 % av de närvarande föredrog bättre äldreomsorg. Fast då bör beaktas att publiken till större delen bestod av relativt bemedlade personer. Vid det tillfället framhöll Berthel att pensionärerna egentligen inte skall behöva välja mellan att antingen få hyggliga pensioner - som de själv har betalt - eller anständig äldreomsorg, som skall bekostas av alla medborgare via statskassan.

 

Reflektion 8:

Berthel har tidigare framhållit de stora behoven för äldreomsorgen när de äldres antal ökar, vilket framgår på www.aldreomsorgenipolitiken.se

se Kalkyl.

 

Professor Assar Lindbäck, Sveriges grand old man inom nationalekonomin, hävdar att överskottsmålet på 2 % i budgeten inte är nödvändigt för att klara den framtida demografiska belastningen. Det klaras av tillväxten.

De generationer som då lever kommer att vara mycket rikare än de nuvarande. - Så buden är olika.

 

Berthel menade att överskottsmålet kan vara bra att ha, eftersom framtiden bjuder på många osäkra kostnader, som negativt kan påverka landets ekonomi. Att begränsa miljöförstöringen kommer att kosta stora pengar – det är inte säkert att vi får tillbaka alla de jobb vi nu förlorar - den globaliserade konkurrensen med lönekostnader som ligger på 20 % av våra kan i ett övergångsskede ge oss stor arbetslöshet – ungdomar - med utbildning som inte är anpassad till behoven - kan också ge stor arbetslöshet. Men Gunnar var helt trygg i att det kommer vi att klara – det kan bli en liten dipp men i botten ligger en 2 % real tillväxt som fördubblar ekonomin på 35 år. (d.v.s. samma inställning som professor Assar Lindbäck hade beträffande de demografiska problemen).

 

Jan Arleij tyckte att de båda bångstyriga debattörerna hela tiden vidgade diskussions-området och aldrig kom in på det ämne han ville penetrera - det framtida pensions-systemets behov av revidering.

 

Berthel erinrade då om att KG Scherman, f.d. generaldirektör för Riksförsäkringsverket vid den tid då det nya pensionssystemet skapades, påstår att pensionssystemet är underfinansierat. KG Scherman visar på att AP-fonderna uppgår till 700 miljarder och att pensionsutgifterna överstiger pensionspremieinkomsterna med 70 miljarder per år. Det tyder på att AP-fonderna skulle vara slut om 10 år.

 

Reflektion 9:

Ole Settergren sa - NEJ – vid SPF:s pensionsseminarium  häromdagen. Systemet gör att AP-fondens pengar aldrig kan ta slut, eftersom bromsen slår till – pensionerna sänks och då återförs beloppen.

 

Berthel säger – Ole har rätt – men det har också KG Scherman. I den mån bromsen sänker pensionsnivån, så förlorar pensionen sin karaktär av heltäckande pension. Den blir till slut - om bromsen får härja - bara en grundpension kvar, precis som folkpensionen en gång blev.

Det nya pensionssystemet blir därför

inte varaktigt intill nästa istid, som Bo Könberg så gärna ville

 

Gunnar menade att det skulle räcka långt om pensionssystemet kunde vara i 50 år. Man får inte glömma avtalspensionernas betydelse. De är i de flesta fall fonderade – d.v.s. det finns avsatt kapital i dem. Pensionsfonder med fonderat kapital är att föredra framför sådana där man direkt överför inbetalda premier till pensionsutbetalningar. Men det tar lång tid att bygga upp sådana fonder. Om vi får 50 år på oss så hinner avtalsfonderna att bli större och då gör det inte så mycket om den statliga pensionen fallit tillbaka och fått karaktären av en grundpension. Berthel menade att en plan med den strategien tidigare inte tydligt presenterats för medborgarna – att bromsen avsevärt skulle tillåtas sänka statspensionen  – samtidigt som avtalspensionernas värde växer – via högre avgifter och avkastningar.

 

Berthel påpekade att Bromsen kom till mot slutet när det nya pensionssystemet bildades. Politikernas viktigaste upptäckt inför det nya pensionssystemets start var - att pensionssystem som skall funktionera under längre tid måste följa löneutvecklingen. Frågan är om politikerna inte insåg att så snart bromsen slår till så bildas med en gång en inkomstklyfta – och då börjar pensionssystemet erodera. Enda möjligheten att undvika detta är att istället tillföra resurser – antingen högre pensionspremier – eller höjd pensionsålder – så  som KG Scherman menar.

 

Reflektion 10:

Bromsen bör aldrig få sänka utgående pensioner. När underskott uppstår i pensionssystemet bör den del som faller på utgående pensioner fonderas – och senare avskrivas i takt med tillväxten – precis på samma sätt som sker med pensionsrätterna.

 

 

Gunnar ansåg att allt skulle lösa sig - om människor förstod att den enskilde själv via systemet kan styra alltsammans. Har någon kommit sent ut i arbetslivet så kan han själv välja att arbeta litet längre – då kommer en normal pension att utgå. Om bromsen sänkt pensionsnivån framgår det av det orangea kuvertet och då kan han själv skjuta på sin pensionering. Gunnar ser på sin egen arbetsplats hur människor nu arbetar allt längre.

 

Berthel instämde i att om människor anpassade antalet arbetsår och pensionsår till de värden som kalkylerats – då kommer normal pension att utgå. Om bromsen slagit till kan det kompenseras - antingen genom att arbeta längre - eller att ta egna pensionsför-säkringar. Men en attitydförändring behövs hos medborgarna.

 

Pensionen skall egentligen garantera en rimlig inkomst under en kalkylerad fast pensionsperiod – säg 17 år – från 65 – 82. (att det är några som inte lever så länge – och andra som lever mycket längre - är en annan sak). Den enskilde borde i det årliga orangea kuvertet påminnas om – att för att få full pension måste man arbeta - säg 42 år. Har man börjat senare att arbeta så får man istället arbeta litet längre – om man vill ha full pension. Eftersom livslängden ökar med 1 månad per åldersklass måste man så småningom öka arbetsåren till t.ex. 43 år osv. Man bör sålunda inte fokusera på att gå i pension vid en viss ålder – utan när man själv tycker att man fått ihop till en dräglig pension att leva på. Och den nivån bestämmer man själv. Då har man heller inte avstått mer än 18,5 % av sin livsinkomst till sin pension och därmed också haft rimligt med pengar kvar för livet före 65.  

 

Berthel framhöll att det också är mycket lönsamt för alla att arbeta vidare efter 65-årsdagen. Om en yrkesverksam tjänar 26 000 kr/mån. och arbetar ytterligare 3 år till 68 år - så höjs pensionen livsvarigt med 30 % och under de tre extra arbetsåren hinner man samtidigt spara ihop över 300 000 kr netto. Det kan man göra mycket trevligt för som pigg pensionär. Den goda affären beror bl.a. på de förmånliga skattebestämmelserna – den arbetande 65-åringen har en skatt som är 40 % lägre än den 65-åring har som gått i pension - och 25 % lägre än vad en arbetande 64-åring betalar. Det löser sig alltså för de framtida pensionärerna – men problemen är stora för dagens 70+:are, som inte fick del av reallöneökningen på 1990-talet.

 

– Pensionssystemet, som är ett mycket långsiktigt åtagande, är inte lämpligt för partipolitiska strider – menade Berthel. Pensionsgruppen bestående av (s) + Allianspartierna – de som stod för pensionsöverenskommelsen - har därför sitt berättigande. Däremot skulle en mycket öppnare debatt behövas om pensionsfrågorna – locket skulle inte läggas på som nu sker. Riksdagsledamöterna skulle bättre sätta sig in i den äldre befolkningens levnadsvillkor och bevaka att denna svaga grupp inte blir diskriminerad. Pressen utsätter inte heller pensionsfrågan för ingående granskning.

 

 

Det hade redan hunnit bli alldeles mörkt ute – fredagen den 13: e. Visst går väl tiden fort  i angenämt sällskap när man håller på med något intressant. 

Berthel Nordström

 

 

 

 

 

 

Berthel Nordström

 

 

 

 

 


 

Efterbörd till -

”Vad är sanningen om pensionerna”

I morse fick jag nedanstående e-mail från Gunnar Wetterberg:

 

Jag har tyvärr inte tid att gå igenom Bertels mycket utförliga samtalsuppteckning. Om någon vill veta vad jag anser i dessa frågor får ni gärna vända er direkt till mig, däremot är jag inte beredd att svara för citat ur den här uppteckningen. Jag såg att Bertel på något tidigt ställe refererat till ”SACO:s” uppfattning. Vid det här samtalet var det emellertid mina egna uppfattningar jag framförde, inte Sacos.

M v h

Gunnar Wbg

 

I ett senare e-mail vill Gunnar att jag skall vidarebefordra ovanstående besked  till alla som fått mitt referat med tillhörande kommentarer. Jag har tydligt skrivit att detta är hur jag uppfattat samtalet. Säger Gunnar Wetterberg något annat så har han naturligtvis sin fulla rätt att få det framfört. Det har inte varit min avsikt att lägga några ord i munnen på Gunnar, som han själv inte sagt.

 

Jag övervägde att underställa texten för såväl Gunnar som Jan Arleij. Men jag avstod eftersom – om de hade granskat den – så skulle de kanske se sig tvingade att även kommentera de synpunkter jag framfört – för att det inte skulle tolkas som om de godtog mina slutsatser.

 

Jag läser eftertänksamt igenom texten ytterligare en gång med Gunnars inlägg:

1.     om historikers sätt att bedöma uttalanden

2.     om inställningen till jobbskatteavdraget som ineffektivt – Vill Gunnar att det

             skall stå för honom och inte för SACO – så accepterar jag naturligtvis det

             och ber om ursäkt om jag missförstått honom.

3.     om att yrkesarbetare har faktiska kostnader när de arbetar

4.     om Gunnars försvar av politikerna – att de inte tar beslut med enda syfte att

             vinna val. (något som förr i tiden kallades ”valfläsk”).

5.     om Gunnars påstående att det inte är lätt att skapa rättvisa och det faktum att

             tidigare generationer haft fördelar av räntebidrag och inflation

6.     om att Berthels påstående om 800 000 var en kraftig överdrift. Så många kan

             inte räknas till ”de sämst” ställda om deras kapital tas med.

7.     om Gunnars påpekande att utfallet av en årsserie beror på vilket utgångsår man

             väljer.

8.     om att Gunnar inte hade någon kommentar till 1,6 %-avdraget

9.     om Gunnars påpekande att Riksförsäkringsverket varnade för att överföringen

             av de 258 miljarderna från AP-fonderna till statskassan ökade risken för att

             bromsen senare skulle slå till

10.   om Gunnars åsikt att - viktigare än att höja pensionerna är att öka resurserna

            för den framtida äldreomsorgen.

11.   om att Gunnar inte oroade sig för de ekonomiska svårigheter som kan drabba

            landet – realtillväxten klarar det.

12.   om Gunnars åsikt att det räcker om pensionssystemet varar i 50  år på grund av

            avtalspensionernas ökande betydelse.

13.   om att pensionssystemet fungerar – människor på Gunnars egen arbetsplats

            arbetar allt längre.

 

Jag har inte påstått att samtalet fördes mellan mig och SACO utan mellan två enskilda personer. Ärligt talat är det min uppfattning att samtalet förlöpte som det är beskrivet. Men om det är något annat Gunnar inte vill kännas vid, så vidarebefordrar jag naturligtvis det till alla som fått mitt brev.

 

Som framgår av Gunnars svar har han i flera frågor inte samma inställning som den jag har - och med mig många pensionärer.  Det var ju inte heller därför vi träffades. Åsikterna skulle brytas i syfte att om möjligt komma till en större klarhet.

 

Jag talar inte i egen sak eller som representant för någon organisation eller parti. Jag tycker bara som enkel medborgare att en hel befolkningsgrupp – pensionärerna - blivit grymt diskriminerade under de senaste 20 åren av hela det politiska etablissemanget. Äldre duger tydligen som valboskap – men behandlas inte som likvärdiga medborgare.

 

Tiden intill nästa val är knapp för att få en förändring till stånd - i synnerhet som pressen inte tycks vilja ägna sina krafter till en mer ingående granskning av orättvisorna mot de äldre i Sveriges land.    

 

Med vänliga hälsningar

Berthel Nordström

 

 

 

Senast uppdaterad: fredag 20 november 2009